ITALIEN/GREKLAND, Bari & Corfu (del I)

Efter vårt dygn i Neapel hoppade vi på tåget till Bari. Den här tågresan var den nästvärsta på hela resan. Vi var sjukt trötta efter en het dag i Neapel och vi hade, dumma som vi var, inte ätit något ordentligt under dagen. På tågstationen slog vi oss ner och picknickade lite innan tåget skulle gå, men vi var redan så himla slitna så när vi hoppade på tåget trodde jag att jag skulle klabba av, haha! Som tur var steg blodsockret efter en stund ombord och det började kännas bättre i kroppen igen.
 
Vi anlände på kvällen till en stad på Italiens östkust, söder om Neapel. Det var redan mörkt när vi kom och vi ville bara hitta fram till vårt hotell. Det var en märklig känsla över staden, men vi kunde inte sätta fingret på vad det var och ännu konstigare blev det när vi hittade fram till hotellporten. Där väntade några andra turister på att bli insläppta så vi ställde oss tillsammans med dom och väntade. Till slut kom en man som skulle visa oss till våra rum. Han förklarade att vi alla skulle till olika ställen, vilket vi tyckte kändes lite märkligt, men vi väntade snällt medan han visade de andra till sina sovplatser och när han kom till oss berättade han att vi skulle gå en bit för att komma till våra rum. Nå, efter en förvånansvärt lång promenad var vi framme vid porten. Vid det här laget började vi båda känna oss lite oroliga. Mannen var mycket trevlig och så, men man kan inte hjälpa att känna sig lite osäker när man är två små, blonda tjejer i en villt främmande stad, med en villt främmande man, nästan mitt i natten. Som tur visade det sig att det inte var något mystiskt alls och vi hade såklart oroat oss i onödan, när vi kom fram till rummet. Det här stället var alltså ett hotell, det ända vi bodde på, annars var det bara hostel som gällde, så vi fick ett helt eget rum, men som tyvärr saknade AC, så än en gång rann svetten hela natten. På morgonen kastade vi våra lakansovsäckar på golvet vid balkongdörren i hopp om lite frisk luft.
Sedan gick vi ut för att köpa frukost. Eller ja, egentligen skulle det ingå frukost i hotellnatten, men det var verkligen inget att skryta om, ett par torra kex och några söta kakbitar som stor i rummet redan när vi kom dit. Nej tack! Vi märkte oxå att det tydligen var omöjligt att hitta en butik i denna stad och efter att vi sprungit runt med all packning i en evighet (kändes det som) hade vi fått tag på lite bröd och yoghurt. Vi slog oss ner i en jättefin och mysig park och började äta. Vi hann inte sitta länge innan första människan (en full man) kom fram till oss och hälsade oss välkomna till Bari. Ett par minuter senare kom en annan man fram och sa "Hey Baby!", flera kvinnor som gick förbi oss sa suckande "Bella, bella, bellaaaa" och typ alla stirrade på oss så vi trodde deras ögon skulle ploppa ut. Det verkade som att denna stad inte var så hemskt van med turister. Hur som helst så var vi bara i Bari för att därifrån hoppa på en färja till den Grekiska ön Corfu. Vi hade inte fått tag i biljetter på förhand, så det var en stor chansning när vi åkte till hamnen för att försöka få tag på biljetter, men vi lyckades!
 
Båtresan tog omkring 8 timmar om jag inte minns fel. Vi hade "däckplatser" så vi fick sitta ute hela resan och det var kokhett i solen de första 5 timmarna så vi tryckte desperat in oss under ett litet tak för att få lite skugga.
Vi kom fram till Corfu runt 10 tiden på kvällen. Vi skulle bo på ett hostel som låg 40 kilometer från "huvudstaden" och bussarna hade slutat gå den tiden på kvällen så vi kom överens med ägaren av hostelet att hon skulle hämta oss i samband med att hon hämtade ett par andra turister från flygfältet. Dock skulle flyget komma först kl 11, trodde vi. Det blev försenat till 12. Vi var sjukt trötta, det var mörkt, vi visste inte var vi var. Hon förklarade åt oss att vi skulle mötas vid "Green bus station", så vi orienterade oss fram i staden och fick fråga flera gånger innan vi hittade fram till en helt öde och mörk liten busstation. Den var sjukt obehaglig och det syntes inga människor någonstans. Dessutom hade Matilda fått feber, stackarn! Jag som var frisk var helt slut bara efter att ha sovit dåligt på förra stället och efter den långa dagen på båten. Så där satt vi och väntade på någon vi inte ens visste om fanns på riktigt och klockan närmade sig 12. Mobilden plingade till och hon som skulle hämta oss, Angelica, meddelade att flyget blivit ytterligre en timme sent. Halvtvå tiden kom hon Ä N T L I G E N. Usch vad trötta vi var!
En timme senare var vi framme vid hostelet. Det var ju mörkt och man såg ingenting av omgivningen, men vi hade båda en känsla av att vi hamnat mitt ut i ingenstans. Jag kände ångesten krypa fram när jag skulle börja sova och tänkte för mig själv att jag orkar inte flytta på mig igen, utan ville bara stanna där nu! Vi hade ju planerat att stanna 5 dagar för att koppla av lite och få tid att bara hänga på stranden och njuta av solen, men vi hade varken sett strand eller hav, great!
 
Skrattar lite nu i efterhand åt detta lilla äventyr. Vi var båda helt lost största delen av tiden och visste inte vad vi höll på med eller vart vi skulle ta vägen och vi visste aldrig hur vi skulle hitta fram och vem som skulle ta emot oss. Det var absolut de tyngsta två dygnen på hela resan, speciellt för Matilda som gick och blev sjuk. Ojoj! Tur att vi kan skratta åt det nu efteråt iallafall :'D
Till top