Den där eviga feststressen

Hej på er och glad midsommar! 
 
Som jag tidigare berättade jobbar jag natt hela helgen och kommer därför inte att fira midsommar så hårt, vilket jag faktiskt tycker är rätt skönt. Har sovit bort halva dagen och sen har flickvännen varit här en stund och det räcker riktigt bra för mig. Såklart skulle det juu vara kul att vara ledig och kunna fira midsommar "ordentligt", men måste medge att det verkligen är skönt att ha sluppit "feststressen", eller detdär att febrilt hitta någonstans att vara, vem man ska vara med, vad man ska göra osv osv. Sen då man äntligen klurat ut allt känner man nån sorts press att det måste vara "the best night of my life" och man ska ha så himla kul hela kvällen igenom och alla ska vara fulla och glada. Don't get me wrong, jag gillar verkligen högtider, jag äär bara så otroligt trött på pressen och stressen över att ha en überlyckadkväll. So what om man vill umgås med sin familj, inte känner för att festa/fira så hårt eller om man bara vill vara hemma tillsammans med sin partner eller någon kompis. Inte vet jag om det bara är jag som känner såhär. Det kanske är helt annorlunda för er? Sen tycker jag också att det nog var värre förr, när man var runt 16 år, DÅ fanns det en press att vara där "alla andra" var, festa och dricka. Nu känner jag iallafall att jag kan stanna hemma och ta det lugnt om jag så vill, men det kan juh bero på att jag inte bryr mig lika mycket om va andra tänker längre. Vem vet..?
Haha, dessa bilder är från förra natten (torsdag-fredag) och jag tyckte det skulle vara kul att se om det syns när jag var som tröttast!
Nu ska jag bara kasta i mig lite mat och sen dra iväg på helgens andra nattskift. Jag är sjukt trött, så får se hur det går. Hoppas ni alla har en riktigt fin midsommar! ♥
 
Till top