4. Beskriv tre rädslor du har och varför

Som ni säkert märkt har den här 20inlägg-utmaningen stannat upp lite. Det där med att få klart den i mars gick ju helt åt pipan. Men det finns en orsak; det här inlägget. Jag har sån ångest över att publicera det. Har haft det färdigskrivet i över en vecka, men bara inte tryckt på publicera-knappen. Orsak? Jo, det här är ett inlägg som jag är väldigt rädd och orolig över att skriva (hahah på tal om rädslor), eftersom jag nu kommer att komma ut med min största rädsla - en fobi, som endast en person i världen vet om, så please be kind. (Nu kanske ni funderar varför jag skriver och berättar om det om det nu är så himla jobbigt, men jag tänker såhär: om jag fått läsa det här inlägget när jag var kanske 14 år så hade jag blivit sjukt lättad över att det finns andra människor som lider av samma sak och jag hade inte behövt gå runt och skämmas på samma sätt som jag nu gjort hela min ungdomstid. Dessutom vill jag också att andra människor ska läsa och höra om det så att de helt enkelt vet att det finns).
 
Börjar nudå med dendär fobin, den hamnar lätt högst upp på listan, före sådant som att typ skämma ut mig, få cancer eller till och med dö;
1. Emetofobi. Jag är en tvättäkta emetofob, på svenska är detta alltså spyfobi. Jag är livrädd för spya och allt som har med det att göra. Nu kanske ni tänker "ja men vem gillar spya liksom?" men alltså detta är inte bara något jag ogillar, jag är sjukt rädd för det, sjukligt alltså. Jag vet inte riktigt varför jag lider av denna fobi, men jag har haft den hela mitt liv så endera kommer det från någonting i barndomen, eller så har jag helt enkelt fötts med det. När jag var liten tänkte jag alltid att det blir bra när jag blir stor, trodde att alla barn kände likadantt, men så var ju inte fallet. Nej, det visde sig bara bli ännu värre med åren och tyvärr finns det inget som gör det bättre heller. Jag har läst om vuxna människor med denna fobi (förut, innan jag fick reda på att det fanns något som heter emetofobi/spyfobi trodde jag att jag var ända i världen, thank God var jag ju såklart inte det) som har gått på olika terapeutiska behandlingar, till exempel KBT, men att de inte blivit helt "friska" utan det har alltid kommit tillbaka så jag har kind of gett upp tanken på att slippa den. Det är inte som vilken fobi som helst, t.ex. spindelfobi kan "botas" med hjälp av just KBT, men det funkar inte på denna skiträdsla. Jag skrev tidigare i ett inlägg att jag inte använder ordet hata särskillt ofta, men detta är något jag hatar. Jag hatar det jag hatar det så in i helvete och förutom det så skäms jag också och mår dåligt över det, vilket jag också hatar.
 
2. Att flyga. Usch, det är också något som jag faktiskt hatar. Varje gång planet lättar från marken känner jag bara hur döden närmar sig. Haha okej riktigt så illa är det väl inte, men jag är otroligt rädd för att planet ska krasha, vilket leder till grym flygrädsla. Varje gång jag hör om en flygolycka blir jäg lite räddare, som nu då detdär planet störtade i Frankrike. Jag bara känner vilken panik alla de där stackars människorna som var med på planet hade.
 
3. Ensamhet. Jag är rädd för att bli lämnad ensam, av vänner, flickvän och familj. Gillar inte alls att vara ensam. Ibland är det såklart skönt att få vara för sig själv ett tag, men inte mer än så. Allt blir tyst, tomt och mörkt. Nej det gillar jag inte. Eller egentligen kanske jag inte är rädd för själva ensamheten, men den där obehagliga känslan som uppstår av att vara och känna sig ensam. Ja, så är det nog.
 
Well, nu vet ni. Inte vet jag vad ni tycker om detta, kanske det enligt er inte är någon stor grej? Men det är det iallafall för mig. Ett enormt steg ut ur min comfort zone och mot att sluta skämmas. Så, med detta sagt tackar jag er på förhand för att ni är förstående och upprepar; snällasnälla be kind :')
#1 - - Anonym:

Å va häftigt egentligen, visste inte ens att det fanns en sånn fobi (fast iofs, man kan väl ha en fobi för det mesta). Men vad innebär det sådär helt i praktiken? Vad händer tex om du ser nånn spy efter en vild utekväll eller när du själv har tex magsjuka? Tell me everything! :D /Sonja Lumme

Svar: Häftigt vet jag int om jag skulle kalla det, hehe! Nej men jag förstår vad du menar. Det är inte många som vet om den, jag menar, inte ens jag som själv lider av den har vetat om den speciellt länge. Hmm, när det gäller fyllespya är jag inte särskilt känslig. Såklart gillar jag inte att stå bredvid någon som kastar upp allt sitt maginnehåll, men det är när jag vet/tror att jag själv kan bli smittad som det är "läskigt". Typ om nån i familjen har magsjuka vill jag typ ta mitt pick och pack och springa så långt jag bara kan tills jag typ dör. Det låter kanske överdrivet, men det är det inte, det är precis så jag känner. Bara av det att nån i t.ex klassen klagar på magknip får jag panik och vill isolera mig från världen för att skydda mig själv från det. Som tur är har jag lärt mig att hantera detta ganska bra och kan hålla paniken inom mig, i de flesta fallen iallafall.
Tack för din fråga! Kul när någonn är intresserad, haha :D
Hanna Sjöholm

#2 - - Anonym:

Ååh fy förstår dej! Jag lider själv av emetofobi och trodde att jag var ovanligt känslig och töntig... Det var inte alls länge sedan jag fick reda på hur vanlig fobi det är.

Svar: Ja usch det är hemskt! Precis så trodde jag ocksåå innan. Så synd att man inte vet mera om fobin i allmänhet, det skulle lätta så många människors emetofob-bekymmer!
Hanna Sjöholm

#3 - - Anonym:

Vad stark du e Hanna! Jag imponeras av allt det starka och känslosamma sakerna du delar med dig här på din blogg.
Kram!

Svar: Oj tack så hemskt mycket, det betyder massor för mig! Åh vad glad jag blev! :)Kram på dej!
Hanna Sjöholm

#4 - - Anonym:

Å ja såm ba skratta åt de, då du fick panik då ja sa att ja mådd dåligt (då ja hadd i magan, najn åv tejde tusen gangona) :) fåor int du hejm en gang å fö du trodd ja sku böri spy? Mohahah, ja e en skitvän!

Svar: Haha , ja hödu he va int na kul he! Men hem for jag nu väl int hlr! ^^
Hanna Sjöholm

Till top